Mera klagande...

Kanske jag borde lyssna på älsklingen.
Hon säger att jag borde gå till doktorn och kolla upp det.
Kanske är nått krångel inuti mig.
Men ni vet hur man är som mamma.
Envis som sina barn,
Jag hinner inte,kan inte,har inte råd,bara onödigt och allt annat som man kan skylla på för att det är så mycket lättare att gå runt och ha ont och strunta i doktorer.
I regel så gör dom ju inget ändå.
Skriver ut piller på sin höjd.
Och då kan jag hellre ligga här på sängen med min värmekudde.;)

Så jag väntar nog ett slag till.
Ska lägga mig och titta på Mammoth.
Skulle chattat/pratat med min vän och syster Anne.Men det får bli imorn.
Vet att hon förstår.
Jag orkar inte skriva nå mer ikväll...
Imorn har jag lovat tjej-ligan att vi ska hitta på något skoj.
Dom har sportlov.
Så då är det bäst att göras sig i ordning och somna till filmen.

Ta hand om er vart ni än må vara.
Det ska jag göra.:))

*kram*

Jahopp...

...Dagen idag har iallafall vart bättre än igår.
Jag är hopplös dagarna innan svartmåne.
Och dagarna innan "lingonveckan".
Dom synkar ihop sig iallafall så som tur är så behöver jag vara under isen en gång i månaden...Ja om lingonen behagar synas till då förstås.
Jag har jätte ONT.

Nu på kvällen har jag haft mycket mys med bara mina tjejer hemma.
Dom bakade en mjuk pepparkaka med lite hjälp av mig.
Sen tittade dom på film medans jag lagade spagetti och köttfärssås.
Imorgon på dagen så ska vi hitta på nått sportlovs kul tänkte jag.
Vet inte vad än.Får se lite hur Luna mår också.Hon är så snorig.Och jag tyckte hon kändes varm nu ikväll...
Och på fredag blir det pyjamasparty och film-mys hos bästa flickvännen Annika.

:)<3<3<3

Hoppas ni alla har en fin kväll...

*kramar om er alla*

Melissa säger det så bra...

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort


Jag behöver promenera i gamla stan snart.Eller på djurgården...... Samla alla tankar och hitta harmonin....Men idag är jag för trött för att ta mig dit....

Trött. . . .

. . . . Som vanligt. . .
Jag känner mig uttömd på energier.
Och vet inte hur jag ska å dom tillbaka.
Är även förkyld.Täppt i näsan och förkyld.Även det gör ju sitt...
Hilma sitter och tittar på Bolt.Och mumsar kardemumma bullar från Marias bakande i helgen.Supergoda.<3
Luna ligger i sin säng.
Hatar att inte kunna sova på natten . . . Hatar att vara så här trött. . .
Men blir så när allt stormar runt omkring. . .
Annika är hemma hos sig och är sjuk stackarn.39 graders feber.
Jag hoppas att hon kryar sig snart.

Fredag...

Jag tror att det är änglarnas förtjänst till att jag sitter ensam med Luna här hemma idag.
Maja Gustav och Hilma har vart sjuka och hostiga hela veckan men idag var dom pigga och krya nog att åka till sin pappa Christian och Hilma till sin stödfamilj.

Så..här sitter jag...
Väntar på att några jobbargubbar ska komma och montera dit en nyckeltub på min dörr så att jag bara kan sätta nycklar där om dom skulle behöva komma in en annan gång av nån
andledning.

Dom skulle komma mellan klockan 12-16.
Idiotisk tid om du frågar mig.
För hela min fredag går åt till att vänta.
HATAR att vänta.
Önskar att nyckeltuben fanns nu.
Då kunde jag sätta nycklarna där så att dom kunde komma in.;)
Så kunde jag åka till stan med Annika.:)

Nä skämt o sido.
Allting har ju en mening säger dom...

Imorgon så ska jag till Marcus.Med min kompis Maria och Luna.
Vi ska dricka vin och kolla på melodifestivalen.

OCH göra en inspelning när jag sjunger om det går.
Och skicka till en "musiktävling" som sänds på tv varje höst.;)
Älsklingen anmälde mig och nu vill dom höra hur jag låter oxå.
Och just idag börjar jag bli förkyld !
SUCK !
Vad det är för mening med det har jag funderat på.
Och det jag kom fram till var:
Antingen så är det väl för att jag ska sjunga nån låt med Bonnie Tyler.;)
Eller så är det väl för att jag ska inse att måste kämpa för att nå sina drömmar.
Då blir ju också tillfredställelsen större när man lyckas.:)
Det sistnämnda låter ju mest logiskt.
Eller vad tror ni?
Men men...
Jag hoppas bara att dom ger mig en chans.
Då ska jag ta den. . . . .*drömmer mig bort* . . . . . . .

Äkta kärlek är...

Som en ring av stål.
Den är okrossbar och precis som en cirkel så tar aldrig slut...

Melissa Horn sjunger mina ord till dig älskling...



Jag vet vem jag är när jag är hos dig.

Det tar ett tag för mig
jag kanske glömmer hur man gör
sist var himlen vit som papper
ovanför

Men jag har slutat säga nej
nu ska jag göra vad jag kan
jag ska riva mina murar
tills vi ser varann

Jag vet vem jag är
när jag är hos dig
jag vet vem jag är
när jag är hos dig

Jag har aldrig fått ihop
modell och verklighet
jag tankar nya tankar
men långsamt som du vet

Så jag lovar ingenting
jag säger hellre förlåt
vi ska va dom vi vill vara
hellre nu än efteråt

Jag vet vem jag är
när jag är hos dig
jag vet vem jag är
när jag är hos dig

Jag har inte sagt till nån
att du blev kvar här igår
fast det är svårt att hålla tyst
när alla frågar hur det går

Jag vet vem jag är
när jag är hos dig
jag vet vem jag är
när jag är hos dig

Verkar säkert smått schitzofren....(hur det nu stavas)

MEN Ibland kan vänliga ord och förståelse från en medmänniska ge energi till att ta av sig "offerkoftan" och fortsätta kämpa.Och bli glad igen.
Med kärlek.
Jag nämner inget namn.MEN TACK!
Tack för att du gav mig lite av din energi bara genom att visa att du förstod och skrev några rader.
TACK!

Nu ska jag ta en promenad snart...<3<3<3

Vart ska man sätta gränser?

Bara dom två senaste veckorna så har det ritat i taket,målat på min nytvättade soffa,mitt altare,mina köksluckor,badrumselement.
Min son är som en sprinkler och kissar i badkaret,i leksakslådor,bakom sin säng.
Dom vaknar 6 på morgonen och smyger då upp och länsar skafferiet.(utan att äta upp sakerna.Dom smular sönder bröd geggar med allt dom kan hitta och kletar även det på väggarna i sitt rum.
Och i sina sängar.
Tuggumi sitter där sen en annan gång dom for fram.På väggen alltså.
Jag är ensamstående till fyra barn och mammaledig med min minsta och tro mig.Jag kan ju inte gödsla med pengar direkt...
Och nej jag sitter inte bara på mitt feta arsel och tittar på när vårt hem förgås.
Jag försöker med alla medel få mina barn att lyssna.
Jag har pratat och pratat och skällt och pratat.
Försökt med allt.
Men INGENTING hjälper!
Så jäkla maktlöst.
Pennorna,kritorna,(allt som går att rita och måla med)har jag slängt.
Änndå hittar dom nya saker att göra hyss med.
Men vad göra jag för fel.
Jag älskar alla mina barn.
Jag visar dom varje dag att jag älskar dom och kramar dom och gör allt jag kan.
Men orken börjar ta slut nu.
Och jag är trött på att behöva bli arg varje varje dag.
Så idag är jag ledsen.Och förbannat trött...
Maktlöst...

Den 6 februari...

Fick min minsta dotter Luna en lillebror på sin pappas sida.
En liten Damien.Han föddes klockan 10.06...
Bitterljuvt.
Han är lik sin pappa.
Jag önskar att hon fick ha sin pappa oxå...
Det spelar ingen roll hur mycket jag älskar Annika.
För det gör jag verkligen.Med varje cell i min kropp.
Hon gav mig livet tillbaka ur saknaden.
Och för det kommer hon alltid ha mitt hjärta....
Men han kommer alltid vara Lunas pappa.<3

Jag har en son...

Han är sex år och jag vet inte vad som tagit åt han.
Han har börjat kissa överallt.
Som en liten katt som märker revir.
Imorse när jag vaknade så har han kissat i badkaret.(för sjuttielfte gången)
Min stora dotter kommer och skvallrar hysteriskt.
Och det här är inte det värsta i kissväg han farit fram över.
Jag vet inte vad jag ska göra snart.
Jag har pratat med honom hur mycket som helst om det här.
Och han säger bara:Min pappa ser inte mig...
Och Nej det gör han inte tyvärr.
Det gör ont i hjärtat för han bryr sig inte heller om detta om jag skulle påpeka det till han.
För det gör han aldrig där.
Alltså är det jag som är den dåliga föräldern.
Enligt honom...

Hade en tid till skolläkaren med Maja idag.
Hon är 7 år.
Var tvungen att ringa återbud på en tid jag väntat på i en evighet.
Maja e sjuk.Dunderförkyld med en fruktansvärd hosta.
Gustav och Hilma och Luna börjar bli detsamma
Känns jätte jobbigt...
Men ingenting som någon av oss kan rå för.
Så e livet i en småbarns familj.

Annika är hemma hos sig.Det var hon igår med.
Hon bor i södertälje när hon inte är här.Jag saknar henne.
Jätte mycket.

Mycket som händer i mitt liv just nu.

Alltid mycket.
Jag önskar att det var lugnt någon gång...
Men det kommer inte hända just nu...

Säger som min dotter Maja.
En annan dag...

Nya tag...

Det var åter länge sedan jag skrev här...
Min dotter föddes som planerat och månader har gått.
Hon fick namnet Luna Jovia.
Mitt liv just nu är med mina barn och med min älskling Annika som jag känt sen i sommras.
Kärleken slog dock till nyligen.Den 2 februari 2011.
Lunas pappa har tagit sina steg tillbaka och jag låter han göra det han måste och vill då hans liv är rörigare än mitt.
Jag har mina deppiga dar fortfarande ibland. Men inte alls lika ofta.
Jag har låtit det okulta komma fram i mitt liv
. Jag har alltid vetat om att det funnits där.
Men nu har orken och nyfikenheten väckts till liv.
Jag brukar lägga ängla kort.
På så sätt så talar jag med änglar som finns runt omkring oss.
Dem har hjälpt mig må bättre och våga leva mitt liv.
Och dom guidar ofta min väg.
Det var dom som ledde mig till min Annika!
Skriver mer om det vad tiden lider...
Jag min regnbågsfamilj igen....*kärlek*
Och det förvånar mig hur många som tror sig ha sig rätten att tycka till om mina val och handlingar...
Och hur jag inte förstått förrän nu....<3<3<3